Kärlek.

Mina två favorit människor i hela världen. All min kärlek till er.

Borderline.

För att lära känna mig bättre och förstå mig bör ni läsa det här.

"En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda."

Allting pendlar från himmel till helvete på 2 sekunder. Jag vill åka bort från allt ena sekunden för att två sekunder senare få världens ångestattack för att jag måste gå utanför dörren. Jag vill umgås med folk men när de ringer på dörren vill jag bara gå och gömma mig på toaletten. Det är som att leva med två personligheter i samma kropp. Dom vill olika saker samtidigt HELA tiden. Känner mig ständigt utmattad och trött.
Jag hatar min nya psykolog. Hon fattar inte ett jävla smack vad det handlar om, jag vill ha Lotta-potta tillbaka och fortsätta med DBT:n. Det är det enda som någonsin har fungerat. Då fungerade jag till och med utan tabletter. Dom jag har nu gör varken till eller från så jag skiter i att ta dom, dessutom är 20 mg en jävla piss i nilen när jag är van att ta maxdos. Jag är trött. Känslomässigt utmattad.

Jag går och lägger mig...eller stirrar runt och städar. Det är vilket som. Jag kan inte bestämma mig.

MiniEmma.

Detta är jag när jag är liten!

Mormor har sparat en almenacka från när jag var liten. Där har hon skrivit när jag kunde krypa, sitta, gå osv. Vad jag vägde och hur lång jag var. Den 28 augusti 1986 var jag exakt lika gammal som Tuva-Li är nu och vägde 5960 g. Tuva-Li väger 5888 g. Kul att ha och jämföra med!

Slutet gott.

Glenn har opererats. Röntgen visade ingenting. Ingen mer cancer!!! Jag grät av lättnad när jag lämnade sjukhuset ikväll.
Ikväll sover jag och skruttan hos Annah och hennes lille Jamie. Nära och bra till sjukhuset imån när jag ska hämta älskling. ÅH VAD JAG SAKNAR HONOM!

Skruttan har somnat. Jag ska snart göra likaså. Förhoppningsvis sover jag bättre än föregående natt.

Heldag.

Idag har varit en konstig dag. Vaknade kl 6 av ett illtjut. Skruttans blöja hade läckt...det var blött i hela sängen. Upp och dra av lakan! Byta blöja på bebis. Klä på bebis kläder. Gav bebis mat, hon somnade. Jag somnade på soffan. Vaknar åter igen, denna gång av ett hungersvrål. Ger bebis mat. Bebis visar sin tacksamhet genom att skita ner hela sig OCH mig. Klä av bebis, tvätta bebis, klä på bebis NYA kläder. Slänga MINA kläder + nerkissade lakan i tvätten.
Bebis och jag däckar på soffan igen. Vaknar med huvudvärk och bestämmer mig för att baka bullar. Lagom till degen hade jäst färdigt har huvudvärken eskalerat till migrän! Hurra!
Och nu är bebis vaken också och JÄTTEPIGG!
Som tur var kom min sambo hem, helt perfekt tajming, och fixade det sista med bullarna.

Sen har jag sovit resten av eftermiddagen, handlat på maxi, badat med sambo och bebis och ätit kvällsmat. Nu ska vi sova. Imorgon ska vi upp tidigt igen för imorgon är det dags för operationen. Hoppas vi får reda på resultatet från röntgen också, jag hatar den här jävla väntan och oron.

Håll tummarna för oss!

I live my life in ruins for you.

10 good reasons to stay alive
10 good reasons that I can't find

When the fire goes out you better learn
to fake

Mat mat mat.

Har nyss prata med mamma på msn. Kom sedan på att jag kunde ringa upp henne och sätta på webkameran på datorn. Så ser hon mig och Tuva-Li när vi pratar med henne! Smart.

Hon skulle också skaffa en nu så Tuva-Li kan se mormor också. Tur att man har en morsa som är lite med! Byter spotifylistor med varandra osv.

"Lurade" nyss i henne 100 ml ersättning. Känns hemskt att inte kunna ge henne bröstet som hon är van vid. Men tror att både hon och jag sover bättre om vi slipper vakna en gång i timmen för att äta på natten. Är så himla glad över att hon tar flaskan med ersättning. Känner mig inte lika bunden längre. Kvävd. Låter kanske hemskt men känner mig lättad.

Sen kanske det är så att det inte finns tillräckligt med näring i min mjölk, kanske därför hon inte går upp som hon ska. Eftersom jag mår som jag gör, blir maten lidande. Skulle verkligen behöva en mat och sovklocka. Psykologen hade en intressant teori om att när jag är rastlös och har ångest är jag egentligen hungrig. Att kroppen signalerar fel. Att istället för JAG ÄR HUNGRIG blir det NU JÄVLAR SKA VI SYSSELSÄTTA OSS. Så glömmer jag att jag är hungrig. Har bearbetat bort den känslan totalt. Måste träna och tänka på att jag ska äta.

Igår var vi på röntgen. Tog hela eftermiddagen. Svar kommer om inom en vecka. Känns som det är det värsta att gå och vänta på. Innan man får veta hur allting ligger till. Hur allvarligt det är och hur lång efterbehandligen blir. Tankarna snurrar som ett jävla hamsterhjul i huvudet.

Nu ska jag hänga upp den sista tvätten och tända lite ljus och göra det mysigt innan sambon kommer hem från jobbet.

Tuva-Li har kommit på en ny min. Skeptiska blicken.

Efteråt lägger hon till med världens största leende.

En bra dag.

Tänt lukta-gott-ljus. Skruttan sover. Mjukisbyxorna är på! Sambon fixat te och kvällsmat. Snart parlamentet. Imån blir det sångstund på öppna förskolan. Kanske en runda på stan också!
En dag i taget...

Huvudvärk i själen.

Jag sitter ensam denna fredagen. Denna fredagen också.
Jag har dubbelsidig öroninflammation. Det gör ont överallt, i nacken, ögonen, öronen, huvudet, i själen.

Det. gör. ont. i. själen.

Jag är på god väg att bryta ihop helt och hållet. Vet inte vad som håller mig samman alls just nu. Kärleken och att inte visa mig svag inför min dotter.

Jag vill
inte vara ensam.
att min sambo kommer hem och är hos mig ikväll.
inte bo så långt bort från min familj.
att mitt barn ska bli friskt.
att den här resan ska vara slut innan den ens har börjat.

Down with the sickness.

JAHAJA! VA va det jag saaaaaaaaaaaaa. "Jahadu, det är inte undra på att du har ont i öronen, du har ju dubbelsidig öroninflammation!" "Är det nått annat du vill ha utskrivet? Nått mot näsan? Lite hostmedicin?"

Ja tack! Lite sömntabeltter? Nått mirakelpiller som tar bort allt ont? Nått man blir "lite go i hövvet på" så man kan fly verkligheten ett tag?

Nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa från barnvårdcentralen också.

På lördag KANSKE min mormor och mammi kommer. Jag hoppas på det. Behöver nått att se fram emot.

Sambo och bebis sover. Funderar på att göra detsamma om en stund.

The downward spiral.

Att vara stark är just nu det enda valet jag har.
Stark för min sambos skull. Stark för min dotters skull.
Ikväll hade vi hit ambulansen. Tuva-Li blev grå/blå under näsan och hakan och runt munnen. Tvekade inte en sekund på att ringa. Dom kom snabbt och hon fick inhalera adrenalin och det blev bättre. Ringde till Jönköping. Dom tyckte vi skulle komma upp, men vi har avvaktat en stund och nu har hon somnat lugnt och rosslar inte lika mycket i andningen. Ska ringa barnvårdcentralen imån, väga henne. Sist hade hon gått ner 100 gram på två dagar. Men nu har hon börjat äta bättre så jag hoppas den här skiten vänder snart. Ska iaf be dom ta ett RS-virustest imån på vårdcentralen. Vi har lusläst hela jävla google om viruset och det stämmer på alla symtom. Kommer kräva att dom tar ett sånt test. Jag själv ska till läkaren imån också. Har så fucking ont i örat. Ger mig fan på att det är öroninflammation. Fattas bara!

Dagens 3 positiva (trots allt):

• Jag har vänner och familj som stöttar mig och min sambo.
• Jag bor i ett land som har bra läkarvård.
• Min dotter är glad fast hon är sjuk.

Imån blir mitt lilla hjärta 4 månader.

Vetlanda tog tydligen SM-guld så nu skjuts det raketer här minsann! Jag som hoppades på en natt med sömn.

Krig igen.

Den här hösten mönstrar vi till krig.