An offer you can't resist.

Jag orkar inte.
Mamma frågade om jag ville komma ner. Vila en vecka. Komma ifrån.
Hon erbjöd sig att ta en semesterdag för att komma upp och hämta mig och Tuva-Li.

Hos läkaren idag. Svinkoppa på hakan. Avföringsprov och urinprov. Läkaren frågade om vi nyligen hade kommit i kontakt med några som hade varit utomlands.
Hon kräks upp eller det bara rinner rätt igenom allt hon får ner. Till och med vätskeersättning. Blir det inte bättre blir det Barnakuten i Jönköping, inläggning och dropp.
Dom tyckte vi hade kämpat på bra.
Hennes immunförsvar är antagligen kört i botten eftersom det bara var 2 veckor sedan sist hon var magsjuk.

Funderar på att nappa på mammas erbjudande.

Packa kappsäcken.

Jag har blivit stark och jag fixar det mesta. Men just nu har jag sån jävla god lust att bara packa mina saker och köra så långt från Vetlanda som det bara går.
Är det inte ex som tjafsar så är det fyllon som ringer och terroriserar en halv 5 på morgonen.

Bekännelser.

1. Jag kollar den här bloggen varje dag www.kissies.se (JAG VET!) Tjejen har en störd verklighetsuppfattning, MINST sagt. Kan ändå inte låta bli att läsa hennes puckade inlägg.

2. Jag sa att jag aaaaaldrig skulle sitta och fika på Cecil med min bebis och bli en lattemorsa. Jag har blivit precis så. Jag fikar minst en gång i veckan med mina mammakompisar.

3. Jag sa även att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att amma offentligt. WELL, det sprack rätt fort. Låta ungen skrika av hunger eller slänga fram pattarna i parken, smaklöst enligt vissa men ack så bekvämt!

4. Jag stryker allt (ja, handdukar och lakan också). Inte trosor och strumpor dock. Där går gränsen.

5. Hade en bröstförstoring varit mindre kostsam och mindre smärtsam hade jag inte tvekat en sekund. Jag trodde brösten skulle bli större efter man fick barn. Tji fick jag.