Borderline.

För att lära känna mig bättre och förstå mig bör ni läsa det här.

"En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda."

Allting pendlar från himmel till helvete på 2 sekunder. Jag vill åka bort från allt ena sekunden för att två sekunder senare få världens ångestattack för att jag måste gå utanför dörren. Jag vill umgås med folk men när de ringer på dörren vill jag bara gå och gömma mig på toaletten. Det är som att leva med två personligheter i samma kropp. Dom vill olika saker samtidigt HELA tiden. Känner mig ständigt utmattad och trött.
Jag hatar min nya psykolog. Hon fattar inte ett jävla smack vad det handlar om, jag vill ha Lotta-potta tillbaka och fortsätta med DBT:n. Det är det enda som någonsin har fungerat. Då fungerade jag till och med utan tabletter. Dom jag har nu gör varken till eller från så jag skiter i att ta dom, dessutom är 20 mg en jävla piss i nilen när jag är van att ta maxdos. Jag är trött. Känslomässigt utmattad.

Jag går och lägger mig...eller stirrar runt och städar. Det är vilket som. Jag kan inte bestämma mig.