2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Födde barn utan smärtlindring.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ger aldrig några nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja några stycken.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Småland?

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Bättre hälsa till alla i familjen.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Dagen min dotter föddes, 7e juni.

8. Vad var din största framgång 2010?
Tuva-Li

9. Största misstaget?


10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hade väldigt ont i ryggen i 8e månaden när jag väntade dottern.

11. Bästa köpet?
Bostadsrätten. Det hade varit en mardröm att bo på i en trea på Kullgatan med 3 barn.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bostadsrätten...blöjor?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att min dotter kom ut frisk och att förlossningen gick snabb!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Kumbayah, som jag nynnade när dottern hade kolik.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Lyckligare! Även om sista månaderna på året var kämpiga.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Lyssnat på folk istället för att stänga dem ute.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig för framtiden.

18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen.

19. Blev du kär i år?
Jag blev kär 2008 och är det fortfarande.

20. Favoritprogram på TV?
Vampire Diaries och Lost tittade jag på hela dagarna de sista två veckorna av graviditeten.

21. Bästa boken du läste i år?
Jag läste massa vänta-barnböcker. Det var väl nästan det enda jag läste.

22. Något du önskade dig och fick?
En dotter!

23. Något du önskade dig men inte fick?
Bättre hälsa.

24. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hm...minns knappt.

25. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer sömn, mindre cancer, mindre kolik, mer pengar.

26. Vad fick dig att må bra?
Tuva-Li.

27. Vem saknade du?
Min familj.

Veterinärbesök.

Så kass jag är på att blogga!
Skärpning.

Idag har vi varit hos veterinären med kattfan igen. Denna gången får vi iaf tillbaka pengarna på försäkringen. Slår vad om att det är den jävla karlsson som har bitit han. Eller det vita rasfanskapet som springer här i knutarna.
Han blev iaf nersövd och tillfixad. Så nu sitter han vid matskålen och sover med ett öga öppet. Liiiite vimmelkantig!

Lyckades nästan skära av mig fingret ikväll med när vi skulle sätta upp en sån där list man har sladdar i under TV:n.

Sa jag att jag längtar tills detta jävla året är över?

Jag tröstshoppar lite på H&M.

Lillskruttan.

Idag har vi varit på bvc och tuva-li har fått sitt 6 månadersvaccin. Vägade och mätte henne med så nu väger hon hela 6484 g och är 65,5 cm lång. Alltid lika rolig och se hur mycket hon har växt. Tänk..snart är hon ett halvår. Galet.

Hejkomochhjälpmig.

Välkomnar det tunga artilleriet tillbaka.
Citalopram, xanor, propavan, stilnoct, theralen.

Just nu känns det som det är ett stort svart hål i bröstet på mig och det äter upp mig innefrån.
Och för att spä på ångesten ytterligare tar vi en tripp till maxi.

Ge mig en vinterdrog.

Jag orkar inte må dåligt mer.
Jag vill inte gå tillbaka till gamla beteendemönster
ändå är det jag gör
likt förbaskat.

Glenns bror kom och drog med sig Glenn ut.
"Jag blir inte borta så länge..."

Nästa fredag är det utgång med hans skift. Jag vill verkligen inte vara en tråkig flickvän som aldrig låter min sambo ha roligt eller egentid så jag säger att det inte gör nått.

Sväljer gråten och ångesten och går och lägger mig.
Imån är en ny dag.

Kaos.

10.00

Är arg, trött och migränen är på intågande.
Tuva-Li är fortfarande prickig, rosig om kinderna, skriker fortfarande så fort hon vaknar/man lägger ner henne, river sig i håret.

Vi hade fått en läkartid idag här i Vetlanda. Kl 8 ringer dom och säger att denna människan är sjuk. Jaha, men vafan? Finns det bara EN barnläkare i hela kommunen i dessa sjuktider?
Tro fan att folk röstar blått och för privatiseringar om det enda det kommunala landstinget kan erbjuda är EN läkare, fyra dagar i veckan.
Sambon som pratar med dom. Jag ligger halvt om halvt i koma efter veckans härjande. "Näää prickarna har nog börjat försvinna nu....så vi behöver nog ingen ny tid."
Så nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa upp från Eksjö. Nu kommer vi till problem två. Eftersom bromsarna är paj vågar jag inte köra med bilen utanför stadens gränser.

Ringa till svärmor och svärfar är inte ens att tänka på.


Jag hatar att bo så långt bort från min familj och människor som kan hjälpa mig.
Ska ringa min läkare nu och be att hon sjukskriver mig. Jag orkar inte vara utan DBT, riktiga pyskologer (inga jävla sjuksköterskor att samtala med), men framförallt så orkar jag inte vara utan min medicin. Det är sån jävla skillnad på att få komma till ett ställa som verkligen är inriktad på just den sjukdomen. Springa och fjanta och prata med nån sköterska en gång i månaden (för det är ungefär så ofta man får en tid hos henne, när hon inte är på utbildning, är hemma för sjukt barn, eller att hon bara jobbar typ 50 %).


Frågade min läkare en gång när jag låg inlagd på psyk om jag någonsin kommer bli frisk. "Tänk dig att du har en sjö och du får ett spann att tömma sjön med. Det kommer både ta tid och det kommer regna och fyllas på och solen kommer skina och det kommer avdunsta i värmen."

---

22.37

Dagen blev bra till slut. Fick dock ett bryt då jag bara grät hejdlöst, hyperventilerade och knappt visste vart jag var. Glenn fick komma till undsättning. Sen kom Jennie och knackade på dörren. Det är en av de få människor som jag känner som inger lugn. Vi pratade storslagna planer och sen åkte vi till maxi och handlade. Efter det löpte dagen på bra.

Nu är det läggdags. Min dag börjar kl 7 och dom senaste kl 4. Imån ska jag fixa och dona och ta fram julsaker och titta över vad som passa i vårt nya hus och vad som behöver införskaffas.

Att lägga sig brevid en snosande bebis och somna är det bästa på hela dagen.

Min dotter.

Sitter och stortjuter. Väcker väl snart Tuva-Li som precis har somnat. Sitter och läser en blogg vars ägare har förlorat sitt barn. Det dog i magen. Jag beundrar henne att hon kan leva vidare. Jag hade gått under av sorg. Usch. Hur fasen klarar man ut en sån sak?
Har varit livrädd ända sen Tuva-Li föddes att hon ska försvinna, tas ifrån mig, kidnappas eller worst case scenario, dö.
Det känns som jag inte förtjänar henne. För hon förtjänar världens bästa mamma.

En annan konstant rädsla är att något ska hända som gör att jag kommer må så dåligt att jag blir inlagd igen. Kommer jag tillåta mig själv att må så dåligt när jag har henne? Jag har blivit så otroligt mycket starkare sen hon kom, och samtidigt så mycket bräckligare. Om hon försvinner skulle mitt liv rasa på två röda.
Det har nästan gått och blivit en besatthet. Jag kan inte lämna henne till någon annan. Knappt ens till Glenn. Händer det något när jag inte är där är det mitt fel.

Jag saknar henne när hon sover. Ibland tror jag att jag är mer beroende av henne än vad hon är av mig.

---

Imån ska vi på babymassage. Lämna tillbaka bilbarnstolen vi hyrde i maj. Förundras varje dag över hur fort tiden går. Sy klart julgardinerna. (6 veckor kvar till julafton!)

Glennis jobbar natt. På måndag kommer antagligen min mammi och momo. Det ser vi fram emot.

Love.

The prettiest girl in the world.

Fars dag.

Att min lilla älskling aldrig kan få vara frisk? Blir så ledsen, och TRÖTT. Jag älskar mammalivet men just nu är jag så jäkla trött. Vill bara gå och lägga mig under täcket ett par dagar och sova ut.
Antingen är det tänder eller så är det tredagarsfeber. Över 39 grader och skriker för kung och fosterland gör ungen. HELA tiden när hon är vaken. Det enda som duger är att ligga eller sitta i mammas famn. Ger henne alvedon och då sover hon en stund på det...

Panikar på att hushållet förfaller mer och mer. Tvättberget bara byggs på och dammråttorna förökar sig i ilfart.

Varför blir dotter alltid sjuk när sambo jobbar natt??? Det slår aldrig fel!

Nä. Nu ska jag sluta upp med gnällandet och laga lite mat.

Justdetja. Det är ju fars dag idag...vem ska jag "fira"? Min biologiska far som jag endast pratar med ytterst sällan på facebook? Min föredetta styvpappa som har varit med hela min uppväxt? Min nuvarande styvpappa?

Det finns så mycket frågor. Varför är inte min biologiska pappa mer intresserad av mig, mitt barn/hans barnbarn.
Varför hör inte min föredetta styvpappa av sig? Vi bodde ändå ihop i nästan 15 år....

Maten var det ja...

I-landsproblematik.

När ska man börja använda sittdelen egentligen?
Tuva-Li vägrar att ligga i liggdelen. Funderar på om man ska byta till sittdelen. Den går ju att fälla så det blir fullt liggläge om hon blir trött och vill sova. Så får åkpåsen plats mycket bättre i sittdelen också... men känns som det är lite tidigt ändå...
I-landsproblematik på hög nivå.

Vi ska strax gå ner på stan. Babymassage och fika med barnvagnsmaffian står på schemat idag.
Igår gick vi inte ut på hela dagen. Vi åkte inte ens och handlade. SKÖNT! Satt inne och mös hela dagen med tända ljus och varm oboy. Men idag är jag riktigt rastlös så jag är glad att det händer något.
Sånna här dagar önskar jag att jag bodde närmre min släkt, bara kunna svänga förbi på en fika eller att mamma kan komma hit och passa Tuva-Li en stund medans jag gör nått annat. Men vem vet...i framtiden kanske det blir så...!

Dags och göra sig i ordning och gå. Vill också ha en sovpåse att kura ner mig i!

Måndag.

Tuva-Li äter gröt till frukost. Nom-nom!

Idag ska vi på 5-månaderskontroll på BVC. (FEM månader????!!!!)
Min lilla bebis....

Behöver dammsuga och stryka tvätt men jag TYAR inte! Det sparar vi till en annan dag!

Back to hell.

Lilla älskling är förkyld igen. JAG ORKAR INTE! Ska inte släppa henne i närheten av folk förrän till sommaren tror jag. Nu ska jag äta choklad och titta på Tv. Tuva-Li tyckte vi skulle gå upp kl halv 5 imorse så jag är aningen trött faktiskt.

Saknar min stora älskling så det gör ont.

Kärlek.

Mina två favorit människor i hela världen. All min kärlek till er.

Borderline.

För att lära känna mig bättre och förstå mig bör ni läsa det här.

"En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda."

Allting pendlar från himmel till helvete på 2 sekunder. Jag vill åka bort från allt ena sekunden för att två sekunder senare få världens ångestattack för att jag måste gå utanför dörren. Jag vill umgås med folk men när de ringer på dörren vill jag bara gå och gömma mig på toaletten. Det är som att leva med två personligheter i samma kropp. Dom vill olika saker samtidigt HELA tiden. Känner mig ständigt utmattad och trött.
Jag hatar min nya psykolog. Hon fattar inte ett jävla smack vad det handlar om, jag vill ha Lotta-potta tillbaka och fortsätta med DBT:n. Det är det enda som någonsin har fungerat. Då fungerade jag till och med utan tabletter. Dom jag har nu gör varken till eller från så jag skiter i att ta dom, dessutom är 20 mg en jävla piss i nilen när jag är van att ta maxdos. Jag är trött. Känslomässigt utmattad.

Jag går och lägger mig...eller stirrar runt och städar. Det är vilket som. Jag kan inte bestämma mig.

MiniEmma.

Detta är jag när jag är liten!

Mormor har sparat en almenacka från när jag var liten. Där har hon skrivit när jag kunde krypa, sitta, gå osv. Vad jag vägde och hur lång jag var. Den 28 augusti 1986 var jag exakt lika gammal som Tuva-Li är nu och vägde 5960 g. Tuva-Li väger 5888 g. Kul att ha och jämföra med!

Slutet gott.

Glenn har opererats. Röntgen visade ingenting. Ingen mer cancer!!! Jag grät av lättnad när jag lämnade sjukhuset ikväll.
Ikväll sover jag och skruttan hos Annah och hennes lille Jamie. Nära och bra till sjukhuset imån när jag ska hämta älskling. ÅH VAD JAG SAKNAR HONOM!

Skruttan har somnat. Jag ska snart göra likaså. Förhoppningsvis sover jag bättre än föregående natt.

Heldag.

Idag har varit en konstig dag. Vaknade kl 6 av ett illtjut. Skruttans blöja hade läckt...det var blött i hela sängen. Upp och dra av lakan! Byta blöja på bebis. Klä på bebis kläder. Gav bebis mat, hon somnade. Jag somnade på soffan. Vaknar åter igen, denna gång av ett hungersvrål. Ger bebis mat. Bebis visar sin tacksamhet genom att skita ner hela sig OCH mig. Klä av bebis, tvätta bebis, klä på bebis NYA kläder. Slänga MINA kläder + nerkissade lakan i tvätten.
Bebis och jag däckar på soffan igen. Vaknar med huvudvärk och bestämmer mig för att baka bullar. Lagom till degen hade jäst färdigt har huvudvärken eskalerat till migrän! Hurra!
Och nu är bebis vaken också och JÄTTEPIGG!
Som tur var kom min sambo hem, helt perfekt tajming, och fixade det sista med bullarna.

Sen har jag sovit resten av eftermiddagen, handlat på maxi, badat med sambo och bebis och ätit kvällsmat. Nu ska vi sova. Imorgon ska vi upp tidigt igen för imorgon är det dags för operationen. Hoppas vi får reda på resultatet från röntgen också, jag hatar den här jävla väntan och oron.

Håll tummarna för oss!

I live my life in ruins for you.

10 good reasons to stay alive
10 good reasons that I can't find

When the fire goes out you better learn
to fake

Mat mat mat.

Har nyss prata med mamma på msn. Kom sedan på att jag kunde ringa upp henne och sätta på webkameran på datorn. Så ser hon mig och Tuva-Li när vi pratar med henne! Smart.

Hon skulle också skaffa en nu så Tuva-Li kan se mormor också. Tur att man har en morsa som är lite med! Byter spotifylistor med varandra osv.

"Lurade" nyss i henne 100 ml ersättning. Känns hemskt att inte kunna ge henne bröstet som hon är van vid. Men tror att både hon och jag sover bättre om vi slipper vakna en gång i timmen för att äta på natten. Är så himla glad över att hon tar flaskan med ersättning. Känner mig inte lika bunden längre. Kvävd. Låter kanske hemskt men känner mig lättad.

Sen kanske det är så att det inte finns tillräckligt med näring i min mjölk, kanske därför hon inte går upp som hon ska. Eftersom jag mår som jag gör, blir maten lidande. Skulle verkligen behöva en mat och sovklocka. Psykologen hade en intressant teori om att när jag är rastlös och har ångest är jag egentligen hungrig. Att kroppen signalerar fel. Att istället för JAG ÄR HUNGRIG blir det NU JÄVLAR SKA VI SYSSELSÄTTA OSS. Så glömmer jag att jag är hungrig. Har bearbetat bort den känslan totalt. Måste träna och tänka på att jag ska äta.

Igår var vi på röntgen. Tog hela eftermiddagen. Svar kommer om inom en vecka. Känns som det är det värsta att gå och vänta på. Innan man får veta hur allting ligger till. Hur allvarligt det är och hur lång efterbehandligen blir. Tankarna snurrar som ett jävla hamsterhjul i huvudet.

Nu ska jag hänga upp den sista tvätten och tända lite ljus och göra det mysigt innan sambon kommer hem från jobbet.

Tuva-Li har kommit på en ny min. Skeptiska blicken.

Efteråt lägger hon till med världens största leende.

En bra dag.

Tänt lukta-gott-ljus. Skruttan sover. Mjukisbyxorna är på! Sambon fixat te och kvällsmat. Snart parlamentet. Imån blir det sångstund på öppna förskolan. Kanske en runda på stan också!
En dag i taget...

Huvudvärk i själen.

Jag sitter ensam denna fredagen. Denna fredagen också.
Jag har dubbelsidig öroninflammation. Det gör ont överallt, i nacken, ögonen, öronen, huvudet, i själen.

Det. gör. ont. i. själen.

Jag är på god väg att bryta ihop helt och hållet. Vet inte vad som håller mig samman alls just nu. Kärleken och att inte visa mig svag inför min dotter.

Jag vill
inte vara ensam.
att min sambo kommer hem och är hos mig ikväll.
inte bo så långt bort från min familj.
att mitt barn ska bli friskt.
att den här resan ska vara slut innan den ens har börjat.

Down with the sickness.

JAHAJA! VA va det jag saaaaaaaaaaaaa. "Jahadu, det är inte undra på att du har ont i öronen, du har ju dubbelsidig öroninflammation!" "Är det nått annat du vill ha utskrivet? Nått mot näsan? Lite hostmedicin?"

Ja tack! Lite sömntabeltter? Nått mirakelpiller som tar bort allt ont? Nått man blir "lite go i hövvet på" så man kan fly verkligheten ett tag?

Nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa från barnvårdcentralen också.

På lördag KANSKE min mormor och mammi kommer. Jag hoppas på det. Behöver nått att se fram emot.

Sambo och bebis sover. Funderar på att göra detsamma om en stund.

The downward spiral.

Att vara stark är just nu det enda valet jag har.
Stark för min sambos skull. Stark för min dotters skull.
Ikväll hade vi hit ambulansen. Tuva-Li blev grå/blå under näsan och hakan och runt munnen. Tvekade inte en sekund på att ringa. Dom kom snabbt och hon fick inhalera adrenalin och det blev bättre. Ringde till Jönköping. Dom tyckte vi skulle komma upp, men vi har avvaktat en stund och nu har hon somnat lugnt och rosslar inte lika mycket i andningen. Ska ringa barnvårdcentralen imån, väga henne. Sist hade hon gått ner 100 gram på två dagar. Men nu har hon börjat äta bättre så jag hoppas den här skiten vänder snart. Ska iaf be dom ta ett RS-virustest imån på vårdcentralen. Vi har lusläst hela jävla google om viruset och det stämmer på alla symtom. Kommer kräva att dom tar ett sånt test. Jag själv ska till läkaren imån också. Har så fucking ont i örat. Ger mig fan på att det är öroninflammation. Fattas bara!

Dagens 3 positiva (trots allt):

• Jag har vänner och familj som stöttar mig och min sambo.
• Jag bor i ett land som har bra läkarvård.
• Min dotter är glad fast hon är sjuk.

Imån blir mitt lilla hjärta 4 månader.

Vetlanda tog tydligen SM-guld så nu skjuts det raketer här minsann! Jag som hoppades på en natt med sömn.

Krig igen.

Den här hösten mönstrar vi till krig.

Trött.

Åh vad jag är trött! Har ÄNTLIGEN putsat mina jävla fönster! Hängt upp gardiner med, dammat och stökat runt rent allmänt i huset. Nattat skruttan också såklart. Lätt match ikväll, hon däckade direkt! Antar att det beror på vaccinationssprutorna hon fick innan idag. Kan tala om att det högg i mitt stackars modershjärta att se mitt barn så ledsen!

Äh. Jag har inget intressant att blogga om egentligen. Det får bli en bit choklad och ett avsnitt Vampire Diaries.

Det ljuva livet.

Trodde jag hade lagt mobilen i tvättmaskinen...! Eller rättare sagt i fickan på morronrocken. Tyckte det skramlade oroväckande. Men, det var BARA några riesenkolor. Hm. Ska bli spännande och ta ut den tvätten sen. Jaja, lite spänning i vardagen förnöjer!

En annan mindre rolig sak är mitt jävla hår. Tappar kopiöst mycket! Fortsätter det såhär är jag flintskallig innan jul.

Skulle putsat av fönsterna idag, har gått och sagt att jag ska göra det i flera månader typ. Dom ser förjävliga ut. Meeeeeeeeen det regnar och blåser så då går det ju inte....SYND! Eller inte! Putsa fönster är nästan högt upp på min lista över saker jag hatar att göra.

Skruttan sover och jag har en kopp kaffe i handen och ett styck mysig katt bredvid mig i soffan. Life is goooooood.

Förbannade jävla pissdag.

Är helt fucking slut. Har knappt kommit hem till Vetlanda och jag är redan på pissdåligt humör. Mycket på grund av att det känns som att Glenn och jag aldrig får vara själva. Vet inte hur länge sen det var vi satt i soffan bara han och jag och tittade på film ihop. Saknar det!
Är det inte ungar ena helgen så nog fan kommer det folk hit och ska dricka öl fast dom vet att man har småbarn. Funkar liksom inte att ha hemmafest när man har ett spädbarn som ligger och ska sova!

Trodde jag skulle få lugn och ro när jag kom ner till Blekinge, men icke! Var på sjukhuset redan andra kvällen med skruttan. Trodde hon hade fått tillbaka sin öroninflammation. Det var som tur var inte öronen men tydligen håller en liten tand på att komma fram.

Vill bara låsa in mig någonstans och vara själv. Funderar på att ta vagnen och gå en sväng senare och bara få ha tyst runt mig. Är så fruktansvärt trött på att ha folk runt mig just nu så jag kräks snart. Sätter mig på toaletten och lipar en stund istället.

(Vågen visar under 50-strecken igen och jag är lycklig. )

Bättring!

Inatt har varit den bästa natten på länge! Bara vaknat till en gång och behövt inhalera och så har hon inte hostat SÅ mycket. SKÖNT! För idag kommer min moster och så kommer de stora barnen också, hade varit tråkigt att gå omkring som en zombie då. Nu ligger Tuvan och sover och jag har både hunnit duscha och äta frukost.

Vill ut och träffa folk. Hade velat gå till ÖF idag och göra klart hennes hand och fotavtryck, men med risk för att hon kanske smittar ner nån annan stackars unge, stannar vi hemma.

Ringde upp BVC nu. Hon smittar ingen sa dom! Woho! Då blir det ÖF idag i alla fall!

Då ska jag borsta tänderna och bege mig!


Bästaste Tuvan på hela jorden!

Me and I

Lämnat Tuvan för andra gången helt själv med pappa. Aldrig varit ifrån henne så länge! 3 ½ timme!!! Var på MeandI-party hos Nathalie i föräldragruppen. Beställde denna söta klänningen till min lilla prinsessa, hon kommer bli SÅ FIN!

Älskling stannar hemma inatt med. Hoppas HOPPAS denna natten blir bättre och att Tuvan slipper ha så ont. Nu ska jag dricka en stor mugg te och sen krypa upp i famnen på min stora älskling.

Sjukhuset igen.

Ventoline tålde hon inte. Blev rödflammig i hela ansiktet! Skrek och hostade hela natten gjorde hon också. Ringde till sjukan direkt på morgonen igen och fick komma på en gång. Lät som en kaffebryggare i lungorna idag med! Fick inhalera igen och så kollade dom öronen en gång till! Öroninflammation. Så lite alvedon och pencillin på det....FYFAN!

Orolig och uppstressad som man är...så kommer det ingen mjölk heller. Får panik snart.
Att min moster kommer upp och hämtar mig i helgen så jag får lite semester och avlastning nästa vecka kunde inte komma lägligare! Hoppas nu bara att Tuvan kryar på sig...mammas lilla hjärtegull.

Sjukhuset.

Börjar snart gråta. Orkar inte se mitt lilla hjärta såhär sjuk. Var med henne på sjukhuset idag så nu har hon i alla fall fått lite medicin mot hostan.
Låter som en kaffebryggare när hon andas.

Glenn är hemma från jobbet inatt. Jag är ett nervöst nervvrak. Sov nästan ingenting natten som gick.

Nu ringde Glennis att han är på väg hem från gymmet, så nu ska jag sätta på lite te-vatten. Sen får det bli sängen!

Hysterika.

Jag blev hysterisk och ringde akuten i Eksjö. På barnakuten i Jönköping svarade de inte ens. Tuvan bara hostar och hostar. Lät hemskt. Nu sover hon lugnt i soffan bredvid Glenn och mig.

Imån ska jag på Aloevera-visning hemma hos Ulrika. Vet inte vad det är men skönt och komma hemifrån och göra nått iaf.

Har sån fruktansvärd bortlängtan. När Tuvan blir lite större, innan jul kanske, ska jag åka till de två finaste i Göteborg och hälsa på. Nästa helg kommer min moster hit och när hon åker hem ska jag och Tuvan följa med och stanna hos mormor hela veckan när Glennis jobbar eftermiddag, sen kommer han och hämtar mig på fredagen. Ska bli skönt att komma till mormor och mamma och få koppla av lite.

Hm. Nu ska jag ta en kopp te och lugna nerverna lite.

DEPPIGHETER.

Nyss hemkommen från stan. Var hos Glenns mormor och hälsade på en liten sväng med. Allt för att undvika det vi behöver göra mest - städa förrådet så vi får in all skit till vintern. Grannarna verkar ha nån stor fest, typ bröllop. Jag vill också! Gifta mig alltså. Har redan allt planerat ALLT i huvudet!

Anyhow. Skruttan är fortfarande jättesjuk. Känns som det bara blir värre och värre. Hostan har blivit envisare, hon bara sover...NÄRA tättinpå ska det vara, hon äter knappt...får tvinga i henne nästan. Som tur är ska jag till BVC på måndag och väga henne igen, förra gången hade hon inte gått upp som hon ska riktigt...hoppas det är för att hon är lite krasslig. Vill verkligen INTE börja med tillägg, det är så fruktansvärt smidigt att amma.

Sover inte ordentligt om nätterna, drömmer mardrömmar och vaknar stup i kvarten för att kolla om hon fortfarande andas. Min största rädsla är att förlora mitt älskade lilla hjärta. Skulle nog sörja ihjäl mig.

Har rensat tankarna genom att göra det jag alltid gör när ångesten kryper i skinnet. RENSA och ORGANISERA. Så idag var det garderobernas tur. Sorterade ut och slängde en massa gamla omaka strumpor och uttvättade trosor och kalsonger. Antar att det är mitt sätt att bearbeta oron.

Imån börjar Glennis sin nattvecka med. Jag hatar nattveckan.

NÄE fyfan va deppigt dethär blev. Nu ska jag tända upp lite ljus här hemma och mysa ner mig med familjen i soffan!

Slacker.

Idag har vi inte gjort många knop lillan och jag. Vaknade halv nio. Sen dög inget annat än att ligga i min famn och sova. Hon är fortfarande snuvig och nu har hon börjat hosta med.
Varje gång jag la ner henne vaknade hon och blev jätteledsen. Så tog henne i famnen tills hon somnade och sen la jag både henne och mig i sängen och vaknade inte förrän Glenn kom hem vid tretiden.
Kom precis hem från MAXI. Jag HATAR verkligen att fredagshandla. Det är ungar och kärringar ÖVERALLT som springer och trängs.

Nu ska jag ta en dusch medan Glennis gör färdigt maten. Ikväll blir det hemmagjord pizza och en film. Om jag orkar ska jag färga håret också.

Ett nytt liv.

Hittade min gamla blogg. bloggsida.se bara krånglar så i fortsättningen kommer jag skriva här.

Mycket har förändrats sen senaste inlägget på denhär bloggen. Varje dag är inte ett krig jag måste utkämpa. Livet består inte av resor till och från psykakuten, sönderskurna armar, sömnlösa nätter, benzosug eller självmordstankar. Jag balanserar inte på borderlinen lika ofta som för tre år sedan.

Jag äter fortfarande tabletter och går fortfarande i terapi. Jag kommer alltid ha min diagnos att dras med. Saker och ting kommer alltid vara svart/vitt, zebrarandigt. Men det är lättare att andas nu. Min underbara dotter och sambo fyller mitt liv med kärlek och mening.