Lillskruttan.

Idag har vi varit på bvc och tuva-li har fått sitt 6 månadersvaccin. Vägade och mätte henne med så nu väger hon hela 6484 g och är 65,5 cm lång. Alltid lika rolig och se hur mycket hon har växt. Tänk..snart är hon ett halvår. Galet.

Hejkomochhjälpmig.

Välkomnar det tunga artilleriet tillbaka.
Citalopram, xanor, propavan, stilnoct, theralen.

Just nu känns det som det är ett stort svart hål i bröstet på mig och det äter upp mig innefrån.
Och för att spä på ångesten ytterligare tar vi en tripp till maxi.

Ge mig en vinterdrog.

Jag orkar inte må dåligt mer.
Jag vill inte gå tillbaka till gamla beteendemönster
ändå är det jag gör
likt förbaskat.

Glenns bror kom och drog med sig Glenn ut.
"Jag blir inte borta så länge..."

Nästa fredag är det utgång med hans skift. Jag vill verkligen inte vara en tråkig flickvän som aldrig låter min sambo ha roligt eller egentid så jag säger att det inte gör nått.

Sväljer gråten och ångesten och går och lägger mig.
Imån är en ny dag.

Kaos.

10.00

Är arg, trött och migränen är på intågande.
Tuva-Li är fortfarande prickig, rosig om kinderna, skriker fortfarande så fort hon vaknar/man lägger ner henne, river sig i håret.

Vi hade fått en läkartid idag här i Vetlanda. Kl 8 ringer dom och säger att denna människan är sjuk. Jaha, men vafan? Finns det bara EN barnläkare i hela kommunen i dessa sjuktider?
Tro fan att folk röstar blått och för privatiseringar om det enda det kommunala landstinget kan erbjuda är EN läkare, fyra dagar i veckan.
Sambon som pratar med dom. Jag ligger halvt om halvt i koma efter veckans härjande. "Näää prickarna har nog börjat försvinna nu....så vi behöver nog ingen ny tid."
Så nu sitter jag och väntar på att dom ska ringa upp från Eksjö. Nu kommer vi till problem två. Eftersom bromsarna är paj vågar jag inte köra med bilen utanför stadens gränser.

Ringa till svärmor och svärfar är inte ens att tänka på.


Jag hatar att bo så långt bort från min familj och människor som kan hjälpa mig.
Ska ringa min läkare nu och be att hon sjukskriver mig. Jag orkar inte vara utan DBT, riktiga pyskologer (inga jävla sjuksköterskor att samtala med), men framförallt så orkar jag inte vara utan min medicin. Det är sån jävla skillnad på att få komma till ett ställa som verkligen är inriktad på just den sjukdomen. Springa och fjanta och prata med nån sköterska en gång i månaden (för det är ungefär så ofta man får en tid hos henne, när hon inte är på utbildning, är hemma för sjukt barn, eller att hon bara jobbar typ 50 %).


Frågade min läkare en gång när jag låg inlagd på psyk om jag någonsin kommer bli frisk. "Tänk dig att du har en sjö och du får ett spann att tömma sjön med. Det kommer både ta tid och det kommer regna och fyllas på och solen kommer skina och det kommer avdunsta i värmen."

---

22.37

Dagen blev bra till slut. Fick dock ett bryt då jag bara grät hejdlöst, hyperventilerade och knappt visste vart jag var. Glenn fick komma till undsättning. Sen kom Jennie och knackade på dörren. Det är en av de få människor som jag känner som inger lugn. Vi pratade storslagna planer och sen åkte vi till maxi och handlade. Efter det löpte dagen på bra.

Nu är det läggdags. Min dag börjar kl 7 och dom senaste kl 4. Imån ska jag fixa och dona och ta fram julsaker och titta över vad som passa i vårt nya hus och vad som behöver införskaffas.

Att lägga sig brevid en snosande bebis och somna är det bästa på hela dagen.

Min dotter.

Sitter och stortjuter. Väcker väl snart Tuva-Li som precis har somnat. Sitter och läser en blogg vars ägare har förlorat sitt barn. Det dog i magen. Jag beundrar henne att hon kan leva vidare. Jag hade gått under av sorg. Usch. Hur fasen klarar man ut en sån sak?
Har varit livrädd ända sen Tuva-Li föddes att hon ska försvinna, tas ifrån mig, kidnappas eller worst case scenario, dö.
Det känns som jag inte förtjänar henne. För hon förtjänar världens bästa mamma.

En annan konstant rädsla är att något ska hända som gör att jag kommer må så dåligt att jag blir inlagd igen. Kommer jag tillåta mig själv att må så dåligt när jag har henne? Jag har blivit så otroligt mycket starkare sen hon kom, och samtidigt så mycket bräckligare. Om hon försvinner skulle mitt liv rasa på två röda.
Det har nästan gått och blivit en besatthet. Jag kan inte lämna henne till någon annan. Knappt ens till Glenn. Händer det något när jag inte är där är det mitt fel.

Jag saknar henne när hon sover. Ibland tror jag att jag är mer beroende av henne än vad hon är av mig.

---

Imån ska vi på babymassage. Lämna tillbaka bilbarnstolen vi hyrde i maj. Förundras varje dag över hur fort tiden går. Sy klart julgardinerna. (6 veckor kvar till julafton!)

Glennis jobbar natt. På måndag kommer antagligen min mammi och momo. Det ser vi fram emot.

Love.

The prettiest girl in the world.

Fars dag.

Att min lilla älskling aldrig kan få vara frisk? Blir så ledsen, och TRÖTT. Jag älskar mammalivet men just nu är jag så jäkla trött. Vill bara gå och lägga mig under täcket ett par dagar och sova ut.
Antingen är det tänder eller så är det tredagarsfeber. Över 39 grader och skriker för kung och fosterland gör ungen. HELA tiden när hon är vaken. Det enda som duger är att ligga eller sitta i mammas famn. Ger henne alvedon och då sover hon en stund på det...

Panikar på att hushållet förfaller mer och mer. Tvättberget bara byggs på och dammråttorna förökar sig i ilfart.

Varför blir dotter alltid sjuk när sambo jobbar natt??? Det slår aldrig fel!

Nä. Nu ska jag sluta upp med gnällandet och laga lite mat.

Justdetja. Det är ju fars dag idag...vem ska jag "fira"? Min biologiska far som jag endast pratar med ytterst sällan på facebook? Min föredetta styvpappa som har varit med hela min uppväxt? Min nuvarande styvpappa?

Det finns så mycket frågor. Varför är inte min biologiska pappa mer intresserad av mig, mitt barn/hans barnbarn.
Varför hör inte min föredetta styvpappa av sig? Vi bodde ändå ihop i nästan 15 år....

Maten var det ja...

I-landsproblematik.

När ska man börja använda sittdelen egentligen?
Tuva-Li vägrar att ligga i liggdelen. Funderar på om man ska byta till sittdelen. Den går ju att fälla så det blir fullt liggläge om hon blir trött och vill sova. Så får åkpåsen plats mycket bättre i sittdelen också... men känns som det är lite tidigt ändå...
I-landsproblematik på hög nivå.

Vi ska strax gå ner på stan. Babymassage och fika med barnvagnsmaffian står på schemat idag.
Igår gick vi inte ut på hela dagen. Vi åkte inte ens och handlade. SKÖNT! Satt inne och mös hela dagen med tända ljus och varm oboy. Men idag är jag riktigt rastlös så jag är glad att det händer något.
Sånna här dagar önskar jag att jag bodde närmre min släkt, bara kunna svänga förbi på en fika eller att mamma kan komma hit och passa Tuva-Li en stund medans jag gör nått annat. Men vem vet...i framtiden kanske det blir så...!

Dags och göra sig i ordning och gå. Vill också ha en sovpåse att kura ner mig i!

Måndag.

Tuva-Li äter gröt till frukost. Nom-nom!

Idag ska vi på 5-månaderskontroll på BVC. (FEM månader????!!!!)
Min lilla bebis....

Behöver dammsuga och stryka tvätt men jag TYAR inte! Det sparar vi till en annan dag!

Back to hell.

Lilla älskling är förkyld igen. JAG ORKAR INTE! Ska inte släppa henne i närheten av folk förrän till sommaren tror jag. Nu ska jag äta choklad och titta på Tv. Tuva-Li tyckte vi skulle gå upp kl halv 5 imorse så jag är aningen trött faktiskt.

Saknar min stora älskling så det gör ont.