bakat muffins.

bokat biljett hem.

har konstigt nog hemlängtan.

painkillers.

idag vaknade jag och var glad. mysigaste tomas låg bredvid mig och såg söt ut.

drack vin igår med anna och sov godis på natten.

bättre än med stilnoct.

idag har ingen ringt och jag har dammsugit av hela annas lägenhet, diskat och tvättat och strykit tvätt för att få ur mig all ångestenergi. druckit chailatte på balkongen och tyckt att livet var iaf lite bra.

det verkliga lugnet vägrar dock infinna sig. känner för att dricka

mer alkohol och vara glad och le åt hela världen.

Lollipopocoasterland

känns som det är en stor spricka i hela mig. vill gå av på mitten. vill bli inlagd och skita i allt. vill ta tag i saker och bryta helt med människor som förstör mig snarare än pusslar ihop mig.
jag vet att jag kan, vet bara inte vart orken ska komma ifrån.
orkar inte försöka och veta att det ändå aldrig duger för vissa människor. människor med doktorander ger mig ingenting längre, tabletter ger mig inget lugn för fem öre, människor som brukar göra mig lugn finns inte, vill inte finnas, ger upp.

ett täcke över huvudet och din hand i min tills jag kan andas igen.