Mat mat mat.

Har nyss prata med mamma på msn. Kom sedan på att jag kunde ringa upp henne och sätta på webkameran på datorn. Så ser hon mig och Tuva-Li när vi pratar med henne! Smart.

Hon skulle också skaffa en nu så Tuva-Li kan se mormor också. Tur att man har en morsa som är lite med! Byter spotifylistor med varandra osv.

"Lurade" nyss i henne 100 ml ersättning. Känns hemskt att inte kunna ge henne bröstet som hon är van vid. Men tror att både hon och jag sover bättre om vi slipper vakna en gång i timmen för att äta på natten. Är så himla glad över att hon tar flaskan med ersättning. Känner mig inte lika bunden längre. Kvävd. Låter kanske hemskt men känner mig lättad.

Sen kanske det är så att det inte finns tillräckligt med näring i min mjölk, kanske därför hon inte går upp som hon ska. Eftersom jag mår som jag gör, blir maten lidande. Skulle verkligen behöva en mat och sovklocka. Psykologen hade en intressant teori om att när jag är rastlös och har ångest är jag egentligen hungrig. Att kroppen signalerar fel. Att istället för JAG ÄR HUNGRIG blir det NU JÄVLAR SKA VI SYSSELSÄTTA OSS. Så glömmer jag att jag är hungrig. Har bearbetat bort den känslan totalt. Måste träna och tänka på att jag ska äta.

Igår var vi på röntgen. Tog hela eftermiddagen. Svar kommer om inom en vecka. Känns som det är det värsta att gå och vänta på. Innan man får veta hur allting ligger till. Hur allvarligt det är och hur lång efterbehandligen blir. Tankarna snurrar som ett jävla hamsterhjul i huvudet.

Nu ska jag hänga upp den sista tvätten och tända lite ljus och göra det mysigt innan sambon kommer hem från jobbet.

Tuva-Li har kommit på en ny min. Skeptiska blicken.

Efteråt lägger hon till med världens största leende.